Jag är på dåligt humör.
På fruktansvärt humör om jag ska vara ärlig.
Är så himla trött på den här stan.
Eller iaf många av människorna.
Jag har så svårt att förstå, varför jag inte kan gå ut en kväll utan att behöva diskutera min ålder vs. mitt utseende?
Sammanlagt så går det åt minst två timmar varje utekväll till att stå där och le medhållande när man får höra diverse utlägg över att det är såååå konstigt att jag ser så ung ut.
Det konstiga är att det ALLTID är killar som ska diskutera fenomenet.
"Du är så fräsch för att vara 30"
Vaddå för att vara 30?
Ska man vara ofräsch när man nått den åldern?
Jag vill att ni förstår en sak.
Jag är inte min ålder eller mitt utseende.
Det skulle vara som att en mycket lång person får stå och argumentera för sin längd varje gång han/hon går ut. Eller nån som är mycket kort å andra sidan...nån som har jätteblå ögon, eller jätteljus hy.
Måste den personen det gäller bli ett slags fenomen?
Hur mycket frågor personen än får så kommer den aldrig kunna ge nåt vettigt svar.
Det är bara så det är.
Naturens nycker.
En annan sak som jag vill att folk ska veta är att det långt ifrån ofta är bra att se yngre ut.
Speciellt när man är en liten blond sak.
Det är svårt att få folk att ta en seriöst...i butiker, på jobb, när det gäller att träffa nån...
När vi är inne på killar så kan jag också nämna att det är nära på omöjligt att hitta nån som bara accepterar att jag är 30. Träffar jag nån yngre så är det för att han tror att vi är jämngamla. När han sen får reda på att jag är äldre så drar han. Äldre killar går knappt att få nån kontakt med för att de inte fattar att jag är i deras ålder.
Kan inte jag få gå ut en kväll utan att få behöva få det kastat i ansiktet?
Jag går ut för att roa mig...inte för att diskutera sånt...
Jag fattar inte det roliga.
Tror ni på fullaste allvar att jag tycker att det är underhållande att ALLTID få försvara min ålder?
Att ALLTID behöva argumentera, tjafsa och förklara?
Jag önskar att jag på nåt sätt kunde se ut "på rätt sätt", eller ändra mina födelsedata...
Snälla...acceptera bara att det är så här.
För jag kan inte göra nåt åt det.
Jag har inga svar att ge...
Jag vill bara få vara jag.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar