En känsla som gnager.
Som äter upp en inifrån.
Hjärtklappningar
Panik.
Att inte kunna slappna av.
Inte vilja gå ut.
Att inte veta vilken fot man ska stå på.
...tappar balansen.
Hjälplöshet.
Hopplöshet.
Låt mig vara.
Jag kommer dölja alla människor på facebook som skriver om magsjuka hit, kräk dit, och spyor överallt.
Jag kommer till slut inte ha några statusar kvar att läsa.
Rädslan är så överväldigande.
Så sjukt jobbig.
Jag vill bara vara som andra.
Jag vill kunna ta hand om mina vänner när de mår dåligt.
Skratta åt dom som druckit för mycket.
Glädjas åt morgonillamående pga graviditet
Inte vara livrädd för min familj om de är sjuka.
Jag vill kunna åka på utlandsresor.
...hälsa på vänner överallt i landet.
Jag vill bara vara...jag.
Hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar