Jag vill klaga.
Jag måste få klaga.
Mina vänner och min familj måste vara så sjukt trötta på mig vid det här laget, helt förståeligt. Det är jag med.
Men jag vet inte vad annat jag ska göra. Jag önskar inte ens min värsta fiende detta.
Nu har jag fått må bra i två dagar.
Idag har jag till och med ätit tre mål mat...
Jag har planerat hela dagen att äntligen kunna sova en hel lång natt i min säng. Jag har nästan sett ljuset i tunneln.
Men nu vankar jag av och an i lägenheten igen...som så många gånger de senaste veckorna. Illamåendet sköljer över mig som en jävla tsunamivåg.
Jag har börjar få ont i bröstet också, alltså typ mitt på, mellan tuttarna liksom. Funderar på om det är så långt magsyran når.
För så långt har jag iaf kommit i mitt forskande. Att jag är ganska säker på att det är nån slags magsyra-produktion som gör att jag mår illa. Tyvärr kan jag inte ta några tabletter när jag väl börjat må dåligt, kan inte få i mig nånting alls.
Jaha...nu har jag nog gnällt färdigt för den här gången.
En natt i soffan väntar.
Och en klocka som ringer vid 6.
Livet är underbart!
Sug min kuk.
