tisdag 29 november 2011

Hah!

Jo...alltså. På mitt jobb jobbar det folk i alla åldrar.
Men som ni redan vet är jag ensam tjej.
Detta gör att jag anpassar mig ganska mycket beroende på vem jag pratar med.
Jag är ingen känslig person (kanske lite när jag är onykter)
Tar inte åt mig när någon använder fula kvinnoförnedrande ord o så.

Det finns en kille, inga namn nämnda...
Som är...hmm...typ 21 kanske.
Han blir ganska grov i mun när han har druckit.
Lyssnar på Eddie Meduza och tycker väl att han kan använda samma ord som den gamle snuskgubben.
När han (killen alltså, inte Eddie) säger fula ord så tar jag absolut inte åt mig.
Han är ung och dum, han lär sig nog nån dag.
Hoppas jag...

Dock så brukar jag ju träffa den här killen tillsammans med vänner.
O då är det ingen som reagerar.
Men i fredags var det ju julfest med jobbet.
Där är alla vuxna och mogna o så.
De hörde alltså vad den här killen kallade mig.
O nu har det tagit hus i helvete!

En av de äldre (typ 45-50) kom fram till mig igår med en bekymrad min.
Frågade lite försynt om jag hade tagit illa upp.
Om jag inte tyckte att det var jobbigt, varför jag inte hade sagt åt honom att hålla käft.
O en massa andra frågor och beklaganden.
Jag förklarade lugnt att det han säger (killen) går in genom ena örat och ut genom andra.
- Ja, men han borde respektera dig...du är äldre.
Det är sant. Men jag tar ändå inte åt mig...

Idag kom nästa snubbe o var bekymrad.
De hade haft ett allvarligt snack med killen...sagt åt honom att skärpa sig.
Haha!
De är så söta som bekymrar sig för mig :)
Men har de inte förstått att många killar är såna där?
O att vi tjejer lär oss ganska tidigt att inte ta åt oss?
Vi skaffar oss skinn på näsan...och skrattar åt dom för att de inte har mer social kompetens än så :)

Men tack för att ni är så gulliga :)

söndag 27 november 2011

Mmmm

Har faktiskt inte speciellt mycket att säga...
Julfest i fredags.
Mys igår...
Julskyltning och storm idag.
Mår otroligt jävla bra! :)

<3

torsdag 24 november 2011

Älskar dig!

Nu har jag tänkt igen.
Den här gången på lite mer allvarliga saker.

I måndags förmiddag dog en 22-årig tjej i en bilolycka.
Jag kände inte henne personligen.
Men många av mina nära vänner gjorde det.
Att se deras sorg är fruktansvärt.
Att en ung tjej försvinner är fruktansvärt.
O det får mig att börja tänka.

På en minut, en sekund, kan man förlora någon.
Det går så snabbt.
O ofta kommer det som en total chock.

Talar man om för sina vänner och sin familj hur mycket de egentligen betyder?
Vet mina nära och kära hur mycket jag älskar dom?
Jag vill inte att någon ska försvinna från mig.
Men gör de det så måste de veta att de var värdefulla.
Jag är ganska dålig på att tala om för folk vad de betyder.
Men jag tror och hoppas att jag, genom små gester, ändå får folk att förstå?

Det finns så många människor som har spelat en stor roll i mitt liv.
Som jag är evigt tacksam.
Som har skrattat och gråtit med mig.
Gett mig saker att fundera över.
Lärt mig allt mellan himmel o jord, viktigt eller inte.
Som har stått ut med alla mina små nycker.
Lyssnat på mig när jag behövt prata, busat med mig när jag behövt jävlas...
Och som framför allt har varit med och format den person jag är idag.
En person jag gillar, och är tacksam över att vara.

Jag tänker inte sätta mig här och skriva en lista över vilka ni är (det skulle aldrig gå)
För jag hoppas, att alla som medverkat i mitt liv...
...såväl genom ett enda möte som genom livslång vänskap..
...tar åt sig av detta.
Känn er värdefulla.
För ni har gjort en skillnad i mitt och säkert i många andras liv.

Jag älskar er!! ♥

tisdag 22 november 2011

Jo, jag undrar.

Hej, språkpolisen här igen.
Varför stavar 90% av alla människor ordet te med h "the" (drycken alltså), paus med e "pause" och strax med t "straxt".

Tycker det är knasigt :)

Puss!

Kärlek vid första ögonkastet.

Hej blogg.
Jag har gått o blivit kär.
Supernatural i mitt hjärta.
I do love it!

Kan inte sluta titta! :D

söndag 20 november 2011

Josephine o hennes vän soffan.

När man ligger här o snörvlar, får andnöd i näsan, sprayar nässpray, överdoserar halstabletter o knaprar ipren som om det vore godis så har man ganska mycket tid att tänka.
Lite för mycket tid kanske.
Det här är en tanke som gnagt mig ett tag nu.
Och som fått ny fart nu när jag har surfat i två dagar i sträck.

I min familj så rättar vi varandra om man böjer ett ord fel, eller stavar fel.
Iaf så gör min mamma, pappa och jag det.
Värsta språkpolisen är nog jag ändå...*harkel*
Men jag är av åsikten att man ska vårda sitt språk.
Man ska vara rädd om sitt modersmål.
Förstör inte det vi har genom att vara lat och hoppa över bokstäver.
Nu vet jag att jag oftast skriver "o" istället för "och".
Men varje gång jag kommer på att jag gör det så ändrar jag det.
Det är en vana jag försöker göra mig av med.

På face ser man ofta hur människor har blivit förslappade i sitt skrivspråk.
De skriver som de talar.

Liten ordlista:
ja = Jag
ä, äh, e = Är
å, åh, o = Och
elle, ällä, lr = Eller
te = Till
de = Det


Kan nog fortsätta hur länge som helst, men ja...ni förstår principen.
Hur svårt är det att lägga till en bokstav till så att det blir ett helt ord?
O det finns inget som är så avtändande (för mig) som att ha en sms-/chattkonversation med en kille som inte kan använda språket rätt.
Ett exempel tagit från nätet: "nä ha du rätt iåfösig party hä ida"På riktigt? Handlar det om en dialektsfråga?
Jag fixar det inte iaf.
Måste ha en man som skriver och pratar "korrekt"

Så, nu har språkpolisen fått gnälla lite...
Ta det inte personligt, det här är mitt problem...inte erat ;)
Love ya!


lördag 19 november 2011

Glass

När man är sjuk gäller inga lchf-regler i hela världen.
Det bästa är att det står på burken: Idag är en bra dag, idag förtjänar jag något extra, idag vill jag unna mig något, idag är jag värd det, idag är det min dag!
O vem blir inte glad då lixom? :)


fredag 18 november 2011

Att dejta på nätet.

Det här med nätdejting alltså.
Det har aldrig varit min grej.
Jag tror inte riktigt på att människor är sig själva till 100%.
Det är så himla lätt att skriva ett par ord, eller tre som förskönar tillvaron lite.

O även om man får kontakt med nån.
Skriver ett tag...mailar lite.
Vem vet då att vi har precis lika roligt IRL?
Det vet vi inte förrän vi ses nej...
O om det då är nån som jag har älskat att skriva med, o det inte klickar när vi ses.
Då blir jag ju otroligt besviken.

Jag tror på ögonkastet, blicken o kroppspråk.
Jag tror på att se nån o känna klicket direkt.
Innan man ens har sagt ett ord.
Magnetisk dragningskraft.
"Meant to be"

Fast samtidigt är det otroligt roligt att vara medlem på en dejtingsida.
I underhållningssyfte mest :)
Jag är medlem på en gratissida, som egentligen är rätt bra.
Man kan söka på folk, sökningen är väldigt utförlig.
Man kan maila, skicka en flirt eller bara strosa runt o kolla på kort typ.
För de som är seriösa med det här så tror jag på den här sidan.
Jag skrattar mest.
Men på riktigt...
Vem kan låta bli när man får den upp den här snubben:
 






















Som då alltså är 27 år...?

Eller en flirt där det står "dig vill jag veta mer om"
Från "myckleby, 40":

















Går man sedan in i besöksloggen o det ser ut så här:


Vad är medelåldern där lixom?
O för att tillägga då, så har jag en övre gräns på 36 på min sökprofil...

O det roligaste av allt...
Folks presentationer. Igår hittade jag en riktig stjärna.
Underhållning på hög nivå...
Passar ju bra en fredagskväll :)











Enjoy!













torsdag 17 november 2011

Mancold?



På jobbet idag så har alla tyckt otroligt synd om mig.
"du borde ligga hemma med nån som tar hand om dig"
Såå söta!
Men TYVÄRR har jag ingen som tar hand om mig, förutom jag själv.
O jag är tjej, en förkylning är inte dödlig för mig ;)
Men det känns ändå skönt att veta att de tror att jag lider lika mycket som när de får sina "mancolds".

Nu börjar det dock bli så att jag tycker ganska synd om mig själv.
Det blir lixom bara värre o värre.
Det börjar krypa neråt luftrören till, o då är det bara att vänta på hostan.
Hostan kommer man antagligen få leva med i flera veckor sen.
Usch!

Så nu är min tanke:
Jag har med all säkerhet blivit smittad av en man.
På jobbet eller i helgen (då jag bara umgicks med pojkar o män)
Så det kanske är så att det är en beröm mancold som har tagit mig i besittning?
Thomas hävdar att det är omöjligt.
Jag hävdar motsatsen.

Jag hatar att vara sjuk i alla fall.
O det lär bli en hemmahelg :/

Krya på mig!

onsdag 16 november 2011

Erkännande

Jag är inte jätteglad nu. Kan fan inte sova...inte ens lite :/

Men på riktigt?!?

Hej blogg.
Jag är fortfarande glad.
Inte liten o grå.
Liten kanske...men numera med en ganska så röd näsa.
Förkyld satan blev jag igår kväll o det har lixom bara eskalerat.
Magsjuka förra veckan, o detta nu...vem straffar mig?
Så nu har jag (redan) snytit sönder min näsa, o ser fram mot springandet mellan toa o maskinen för mer snytande imorgon.
Risken är stor att det blir en hemmahelg för mig sen.
men det kan jag nog behöva :)

Nästa fredag är det julfest med jobbet...läskigt.
Som vanligt är jag ju lixom i underläge med mitt kvinnliga kön.
O jag vet inte alls hur killarna blir när de har druckit.
"Drängaslagsmål" sa Micke direkt när jag pratade om att ha på mig samma klänning som på 30-årsfesten.
Kan bli spännande.
Men lite läskigt.
Nån som står redo att hämta mig i Sommen om jag ringer akutsamtal? :)

Har för övrigt betämt mig för att inte fortsätta hypnosen...tror jag.
Det är alldeles för djupa saker att arbeta med, o det var jag inte riktigt beredd på...
Så jag måste nog tyvärr lägga ner det. Iaf för tillfället.
Tills jag känner mig redo att ta itu med skiten.

Ska ta o mumsa lite ipren o halstabletter nu o göra mig redo för en sömnlös natt..
Kan aldrig sova när jag är förkyld...
Usch!

♪♪♫ Lika glad för det är jag, fast gladast är nog räven! ♪♫♪

tisdag 15 november 2011

Sådär ja!

Nu är jag klar.
Med deppandet alltså.
Idag har jag varit galet glad hela dagen.
Trots punka på bilen, klämt lillfinger och en annalkande förkylning så har leendet gått från öra till öra :)

Nu ska jag städa, duscha o kanske ta mig tid att slappa lite.
Ville bara tala om att jag är tillbaka.
O att jag har fått förlängt på jobbet...igen :)

måndag 14 november 2011

Jo.

Hej blogg.
Jag mår inte jättebra just nu, som kanske har märkts.
Kan inte förklara vad som hänt.
Men jag känner mig lätt känslomässigt våldtagen.

Idag är det dock lite bättre.
Ett underbart sms från finaste och en dag på jobbet har gjort att jag haft annat att tänka på.
Tänka är det värsta som finns!

Jag ska göra allt i min makt för att få rätsida på det här inom typ en kvart.
Så jag kan vara glad igen sen.
Vanliga Josse :)

I'll be back!
Fortare än du anar..

lördag 12 november 2011

Liten

Du tog min sista livlina.
Min sista starka kraft försvann.
Jag vill bara få vara liten.
O falla ihop.
Svag, i din famn.
Känna mig trygg för en enda sekund.
Det är det enda jag önskar.
Att känna att jag hör hemma.
Det är det enda jag vill.

I'm blue.

Hejsan hallå denna kyliga lördag.
Ja, jag tycker fortfarande att det mesta suger.
Men jag gör som jag har lärt mig i skolan.
Jag fokuserar på guldkornen.
O så blir jag full :)

Fick ett gäng guldkorn igår kväll som jag lever på idag :)

O dessutom så har vi lackat min bil idag.
Så egentligen är det inte jag som är så blå.
(Förutom typ det jag har andats in o som nu visar sig som blått snor.)
Percy är blå!
Nu är jag anonym igen.
Alla känner mig som "hon med vit baklucka"
Icke mer :D

Pictures:
(ja, alltså...han har inte torkat än)
Plastic is fantastic


Japp...man måste ha andningsmask!! ;)

Blå och blank...min lilla rallyPercy :D


fredag 11 november 2011

torsdag 10 november 2011

Magkänsla

Fick precis ett olycksbådande hugg i magtrakten.
Jag hoppas att det bara är kvällsmaten som strular.
Magkänslan vill jag inte lyssna på.
Jag gillar mina moln o har inga planer på att kliva ner än på ett tag.

Tack o hej från en orolig tjej.

♫♪♫ Varje dag så skyfflar jag ♪♫♪





När man är sjuk har man alldeles för mycket tid att göra "onödiga" saker. Tex. rensa loggen på face.
Satt nog i två-tre timmar o raderade häromdagen.
Var dock tvungen att spara ett par guldkorn.
Såna där som ger ett extra härligt minne, eller värmer i hjärttrakten.
Dock så kan jag ju inte lägga ut alla här, men här är ett smakprov :)

För övrigt så är jag typ happypappy.
Jag ska träffa en hypnosterapeut imorgon, och om allt går som det ska så ska jag bli hjälpt ner i hypnos och där ska vi börja rota i min fobi.
Vad som helst kan hända.
Herregud vad spännande!
Jag kommer bli galet fattig.
Men om det funkar så är det såååå värt det! :D
Ser fram mot morgondagen så häääääääääääääär mycket!!

Love!!




onsdag 9 november 2011

Toppatatta


Idag har min mamma fått rasta mig på stan.
Eftersom jag knappt hade ätit på tre dagar så kände jag mig lite vek.
Men handla behöver man.
Iaf frasbröd och ipren...som min diet består av.
Ända tills min underbara mor kom på: Nyponsoppa, grädde o mandelbeskvier!
Whoop whoop!
Det funkade :D
Jag har ätit!
Så nu vet jag att jag får i mig nåt bra iaf.
Ska nog kunna bli bra det här med.

Mår dock lite dåligt för att en kär vän mår dåligt.
Finns inget som plågar mig så mycket som att stå hjälplös bredvid när någon man tycker om  inte mår bra.
Men jag gör vad jag kan...som alltid.
Min vän vet att h*n finns i mina tankar.
O jag litar på att h*n säger till om det är något jag kan göra.
Jag gör det direkt, jag lovar.

Inte kul längre!

Ok, nu är jag bitter!
Det här är inte roligt nånstans längre :(
Att inte kunna äta utan magknip, illamående o toabesök.
Vakna av att man mår illa.
Drömma mardrömmar om att man mår illa o måste äta en massa mat.
Att ligga här i tre dagar utan att ens kunna trösta sig med en liten godisbit...som man alltid gör när man är sjuk annars.
Jag surar!


Yupp

...


tisdag 8 november 2011

Magknip och Regina Lund.

Hej bloggen.
Idag har jag ätit lite soppa, haft magknip, rensat min logg och tittat på film...
Kärlekens språk med Regina Lund. Herregud, rena rama porren. Har länge varit nyfiken, o nu behöver jag inte vara det längre...
Min stora fråga är dock: varför bor gymnasieelever i egna lägenheter? Konstig film...
Men kul :)

måndag 7 november 2011

Nyfiken i en strut



Jag lovar. Jag ska aldrig mer vara nyfiken i hela mitt liv.
Iaf inte på minst 20 min.

Jag har hela tiden varit jättenyfiken på vem det egentligen är som läser min blogg.
30-40 pers varje dag iaf.
Så ibland går jag in på "trafikkällor"...för att lixom se hur folk tar sig hit till min lilla hörna.
Det skulle jag inte gjort.
Någon har hittat hit genom att söka på "Josephine Tranås".
Ganska logiskt.
Men vad som kommer upp när man söker så är desto mer skrämmande.
Min blogg finns där ja, men bland en massa andra suspekta sidor.

Att mitt namn och min ort genast drar till sig en massa porr, kontaktannonser o annat skräp är banne mig skrämmande.











O en annan sak, fast den är lite roligare.
Skadeglädje.
Haha!
Det är ju egentligen hemskt att två personer gör slut.
Sorgligt o sådär.
Men när de här personerna, en vecka in i förhållandet, förklarade att de älskade varandra.
De skulle leva hela livet ihop. Gör reklam för det på fejsboken hela tiden...hur de ska gifta sig, få barn o hela köret...för det känns sååååå rätt.
Så kan man inte annat än att vara lite skadeglad när det, bara ett par månader senare, tar slut...hastigt o lustigt.
Förlåt...men det är sant.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen ;)

Fyyyy!

En halv kopp kaffe blev det.
Sen var det bara att krypa ner igen.
Fan vad jag mår illa :(
Magsjuk??
Livrädd!!

Hilfe!!

söndag 6 november 2011

Balladafton.

Här sitter jag igen.
O tuggar på sista chokladen för ett tag framöver.
Njuter av varenda tugga.
O sörjer lite.
Men jag måste ta tag i det här nu.
Inte nog med att jag känner mig som en jäsande bulldeg,
magen är inte jätteglad.
Så imorgon blir det snäll mat igen.
Dvs inga spannmål, inget socker, mer fett och protein :)
Jag är pepp!

Igår var det lördag.
Lördag innebär oftast fest, så även denna lördag.
Nu skulle Marcus firas...då även han har gått förbi 30-strecket.
Jag hade så otroligt roligt! Både på förfesten och på parken dansade vi som galningar.
Det var längesen jag dansade så  mycket.
Underbart!
Idag har jag jätteont i svanken...fattade inget först.
Ända tills jag kom på att jag ju regerade i limbo igår. Kung! Bend over baby!

Har haft en bra söndag.
Bakis en sväng på morgonen, men sen ganska lugnt.
Ingen fylleångest, ingen jobbångest.
Seg som fan.
Men det hör lixom till.
En liten långprommis tog jag mig tid till förut iaf.
Jag behövde luft, och så ville jag upp till kyrkogården o prata lite med farmor och mormor.
För även om morfar, farfar och Kenneth även finns där så är det mormor och farmor som gäller :)
Gick ett varv o tog lite fina bilder.
När man ser alla dessa ljus, och tänker på att vart o ett symboliserar saknaden över någon så blir det ganska överväldigande. Men otroligt vackert. En vacker saknad.







Jag saknar er Mormor & Kenneth, Farmor & Farfar och Morfar!



No strings attached.

Du ger mig prematura ventrikulära kontraktioner.

:)

Mina kuddar luktar alldeles underbart!


lördag 5 november 2011

Galna huvudvärken.

Neggo dog aldrig igår.
Efter den lilla sömnstunden kom mensen.
Med mensen kom neggo ännu mer.
O då kom tårarna.
Herregud.
Pms säger jag bara.
Varje månad händer det.
O varje månad tänker man: Jaha! Var det pms?
Varför lär man sig aldrig att känna igen tecknen?
Kan det vara så att man lixom förtänger det mellan gångerna?

Galna gråtattacker resulterade i en 9 timmar lång sömn.
Sov som en stock.
Vaknade med mastodonthuvudvärk.
Gråtvärk och nackhuvudvärk i ett lixom.
Inledde dagen med voltarensmörj, ipren och kaffe.
Det blev lite bättre.
Gjorde ärenden på stan, gick loppisrunda.
Blev sämre, åkte hem o dog i sängen.
Sov i tre timmar, nu känns det lite bättre igen.
Glassen gjorde nog susen :)

Nu laddar jag för att ignorera den sista molande värken.
Långdusch, raka håriga områden, klippa näshår och noppra svarta hårstrån på boobisarna.
Sen är jag nog taggad för en utekväll.
Hoppas jag :)
Annars blir det mer glass och Timon och Pumba-maraton :D


fredag 4 november 2011

Neggo är tillbaka.

Jag funderade på en sak, o blev lite negativ igen.
Fast jag ska gå o sova snart så då går det säkert över.
Men iaf.
Min chattkamrat sa igår att han skulle sova naken inatt för att lixom fira att det är helg.
Sen frågade han: ska inte du fira?
O min första tanke var...fira vad?
Att jag kommer sova bort halva fredagen, slöa på lördagen.
Bli full på kvällen, gå ut o träffa samma människor som alltid.
Hångla med random snubbe i ett gathörn (vilket jag inte gör jätteofta, men ändå).
Gå hem, må illa. Vakna sent på söndagen, bakis.
Äta skitmat, göra ingenting o må ännu mer dåligt.
Känna sig ensam o ha jobbångest på söndagkvällen när man står o måste göra matlåda.
Eller att, om jag inte går ut så kommer jag plöja igenom 511 filmer.
Antagligen en hög med romantiska komedier som gör att jag blir bitter o känner mig ännu mer ensam än vanligt.
Nee...varför fira?
Jag går o lägger mig istället, o hoppas att mr right knackar på dörren snart med Nasi Goreng i ena handen och glögg o skumtomtar i den andra :)
Hmm...undrar vilken hand han ska knacka med?
Äsch...det blir hans problem :)

torsdag 3 november 2011

Iiiih!

Snart ska jag massera igen, är så sjukt pepp!
Känns lixom hemma :D

Gelé i knäna! O ett leende på läpparna :)

onsdag 2 november 2011

Meh!

På tal om det här med mat då...
Hej igen förresten.

På fredag MÅSTE jag äta sushi.
O då menar jag min variant.
Inte den varianten med en massa rå död fisk.
Utan den med skaldjur o gojs.
Jag MÅSTE ha sushi!

Godnatt.

Farmor rules!

Hej bloggen.
Idag är jag glad.
Jag var arg i förmiddags, men det är bara för att elaka gubbar på jobbet inte respekterar mig.
Eller som min chef sa: "de ser inte dig Josephine, nog för att du är liten...men ändå"
Så då hoppade jag upp o sparkade dom på smalbenen, lyssnade på Five Finger Death Punch - Under and Over It. typ 35 000 gånger och jobbade som bara satan.. Sen var jag glad igen :)

Jag har idag (igen) sagt åt mig själv att skärpa mig med maten.
Eller ja, maten är väl egentligen inte problemet.
Problemet är allt jag stoppar i mig däremellan.
Skräp I say!
Jag mår inte bra, magen mår inte bra.
Varför fungerar inte hjärnan logiskt i det sammanhanget? Mår man inte bra så äter man det inte = logik. Mår man inte bra, äter massor av det = idioti!

Har varit på kyrkogården idag med mamsen, pappsen och syster Jacqueline.
Vi satte lyktor och ljus på alla gravar.
Vilket känns som om det är alldeles för många :/
Tog mig ett allvarligt snack med farmor när jag ändå var där.
Hon sitter ju däruppe o har koll på vad vi pysslar med här nere, så nu ska hon hjälpa mig att komma på rätt spår. Tummis på det farmor!
Mormor vet jag redan var jag har, hon har hjälpt mig länge från sitt moln där det, enligt Isak, finns pojkar och glass och ett marsvin som hette Totte :)

Nu ska jag titta på förra veckans Criminal Minds, så jag hänger med i morgondagens show.

Åhh..jag ska massera imorgon med.
Det ska bli superkul faktiskt :)

Tjillevippen!

tisdag 1 november 2011

Klok man.

“He’s not perfect. You aren’t either, and the two of you will never be perfect. But if he can make you laugh at least once, causes you to think twice, and if he admits to being human and making mistakes, hold onto him and give him the most you can. He isn’t going to quote poetry, he’s not thinking about you every moment, but he will give you a part of him that he knows you could break. Don’t hurt him, don’t change him, and don’t expect for more than he can give. Don’t analyze. Smile when he makes you happy, yell when he makes you mad, and miss him when he’s not there. Love hard when there is love to be had. Because perfect guys don’t exist, but there’s always one guy that is perfect for you.” ― Bob Marley