Nyfiken i en strut

Jag lovar. Jag ska aldrig mer vara nyfiken i hela mitt liv.
Iaf inte på minst 20 min.

Jag har hela tiden varit jättenyfiken på vem det egentligen är som läser min blogg.
30-40 pers varje dag iaf.
Så ibland går jag in på "trafikkällor"...för att lixom se hur folk tar sig hit till min lilla hörna.
Det skulle jag inte gjort.
Någon har hittat hit genom att söka på "Josephine Tranås".
Ganska logiskt.
Men vad som kommer upp när man söker så är desto mer skrämmande.
Min blogg finns där ja, men bland en massa andra suspekta sidor.

Att mitt namn och min ort genast drar till sig en massa porr, kontaktannonser o annat skräp är banne mig skrämmande.











O en annan sak, fast den är lite roligare.
Skadeglädje.
Haha!
Det är ju egentligen hemskt att två personer gör slut.
Sorgligt o sådär.
Men när de här personerna, en vecka in i förhållandet, förklarade att de älskade varandra.
De skulle leva hela livet ihop. Gör reklam för det på fejsboken hela tiden...hur de ska gifta sig, få barn o hela köret...för det känns sååååå rätt.
Så kan man inte annat än att vara lite skadeglad när det, bara ett par månader senare, tar slut...hastigt o lustigt.
Förlåt...men det är sant.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen ;)