En lördagkväll i en småstad.

Hejsan hallå loverboys (och flickor)

Igår var det lördag.
I en småstad som denna betyder det utgång.
Som alltid.
Finns liksom inte mycket annat att göra.
Men jag klagar inte.
Jag gillar att dansa och prata med folk...och bli lite berusad ;)

Så vi drog ihop en liten fest med blandad kompott på mitt place.
Musiken flödade.
Allt från Jimmy Jansson och Tommy Körberg till "ska det vara hårt så ska det vara hårt hela vägen" á la Wictor Forsman :)
Blandat med folk, men alla hade kul på mina 34 kvadrat.

Framåt elvatiden gav vi oss av mot Babar.
The only place to be.
Ja, jag går aldrig nån annanstans iaf.
Typ.
Helgen innan löning räknar man inte med mycket folk.
Men det fyllde på.
Folk av alla de slag.
Både positivt och negativt kan man nog säga.

Frågan är i vilken ände jag ska börja.
Jag kan berätta om "honom". Han som var så full att han mest fnittrade och till slut gick och spydde på toan... Eller han den oåtkomliga som gick hem tidigt, bara försvann.
Sen har vi dom där roliga som går och ler åt en hela kvällen och när klockan börjar närma sig ett så drygar de på dansgolvet i nåt slags försök till parningsdans, eller väntar till klockan närmar sig två och då ringer...och ringer...och ringer tills jag låter nån annan svara varvid han som ringer blir förbannad och istället skriver ett sms om "nån idiot" som svarade i min telefon.
Praktexemplet är nog ändå han som först pratar om killen som jag tydligen gick hem med förra helgen (trodde nog ändå att jag sov själv) och sen börjar ragga...och ragga...och ragga. Med repliker som: "Vad gör du kvar här, är det inte bättre att vi går hem och kn*llar", "Jag vet att du är kåt", "Du vet inte vad du går miste om" så är det ju konstigt att killen aldrig får till det...eller? När han dessutom avslutar med att kalla mig fi**a för att jag säger nej om och om igen så borde ju dealen vara klar...ehh...
Vi har även han som blir sur för att jag inte vill följa med på efterfest (fjorton år?) och han som nästan ber "men hallå, du kan väl åtminstone gå hem med nån av oss".
Glöm inte pizzakillen som först friar till min syster på hennes arbetsplats och sen kommer till dansgolvet och är lika irriterande som en bananfluga i ögat, eller den snygga killen som raggar på min vän varje helg "jag tycker så mycket om dig..." men ALLTID går hem själv (hur länge ska han orka)... Exemplen är många...och alltid underhållande :)
Och jag är väl medveten om att jag inte har nämnt tjejers beteende nu.
Men det är ju inget som berör mig ;)

Ibland undrar jag varför jag är singel än.
Men inte efter kvällar som denna ;)
Jag förundras över småstadsfenomen.
Men är samtidigt lite fascinerad.
Och tycker på vissa plan att det är lite roligt :)

Nästa helg är det säkert samma sak.
Fast andra personer.
And on it goes in the town of Tranås.
I like it.

Så lätt ger jag mig inte.
Jag ska bli fisken som fastnar på nåns krok.
Men jag tror minsann att han får hålla sig nykter ;)

♥