torsdag 29 mars 2012

Jag är precis som du.

Hej!
Jag heter Josephine Andersson.
Jag är 30 år just nu, 31 om några månader...men bry er inte om siffror, det gör inte jag.
Jag är ett matlagande kostfreak som vet det mesta om vad som händer med kolhydrater/fett i kroppen. Det kan hända att du får lyssna på mig när jag pratar om hur mycket jag hatar svältdieter, men det är bara för att jag verkligen hatar dom.
Jag skulle aldrig överleva utan musik. Det botar panik, ilska och ledsamhet och passar bra för alla andra humör också. Allra helst lyssnar jag på hel/halvhård musik eller supermjuka ballader, men det mesta därimellan funkar också bra.
Jag är en kass förlorare. Jag älskar höga hastigheter (när jag kör) och jag får ALLTID höra att jag är såååååå himla rolig.

Och vet ni?
Jag älskar att vara rolig.
Jag älskar att vara den som får folk att skratta.
Jag har oftast svar på tal, jag har skinn på näsan och jag är rapp i käften.
Jag är en minivariant av mina föräldrar.
Eller mini kanske var att ta i.
Men generna finns där så att säga...

Vet ni vad som är jobbigast med att vara clownen?

Att folk räknar kallt med att man ständigt är rolig.
Att när jag har en dag då jag inte tjabbar och käftar så undrar folk om man är sur.
Fast jag kanske bara är...precis som "en vanlig" person.
(kanske konstigt uttryckt, men återigen, ni fattar)
Man känner ett tvång på sig att alltid vara rolig.
För "Josse, du är ju så kul"

Jag skämtar ofta om sex.
Sex är kul, sex ska vara roligt och sex är nånting alla kan relatera till.
Man skämtar om att ligga.
Om k*k.
Om att man "fått stock" i helgen.
Allt handlar dock om "engångshändelser"
Och det är inte vad jag är ute efter.

Jag undrar vad som skulle hända om jag blev allvarlig på heltid.
Eller vet ni? Jag kanske redan är det.
För..
Om man säger nåt man menar på allvar så skrattar folk ändå...för då tas man för ironisk eller sarkastisk.

Jag säger det igen.
Jag älskar att få folk att skratta.
Skrattar du så är jag lycklig resten av dagen.
Att ge någon annan glädje är den allra bästa gåvan, för den går åt båda håll.

Men...jag är en person också.
En seriös människa.
Som har dåliga dagar.
Eller bara alldeles "vanliga" dagar.
Det kommer dagar då jag kommer vilja öppna mig.
Prata om seriösa saker, vara vuxen, ta beslut.
Det betyder inte att jag är sur, tråkig eller gnällig.
Det betyder bara att jag är jag.
Och jag är...
...precis som du.

1 kommentar: