Humör var det ja.

Alltså...
Jag vet inte om jag är glad eller ledsen idag.
Det lixom krockar inombords.
Jag är på ett sätt glad, för jag har alltid så himla kul på jobbet
...och för att imorgon kommer Lisa! :)
...och för att på lördag är det fest...
...och för att jag har sovmorgon på måndag...
...och för en himla massa andra saker.

Men sen blir jag ledsen när jag får höra:
"Jag HOPPAS VERKLIGEN att du får uppleva ett bröllop Josephine"
Vaddå, som om mina dagar skulle vara räknade?
Som om jag skulle vara så himla gammal att det snart är kört för mig?

Tror folk verkligen att jag inte kämpar?
Att jag inte gör allt i min makt för att hitta "HAN".
Jag vill väl inte vara ensam heller.
Jag vill oxå känna mig älskad, uppskattad o sånt.
Jag vill oxå bilda familj, köpa hus och allt sånt där.
O tro mig när jag säger att min klocka tickar...högt!

O jag kämpar som fan, håller alla dörrar öppna.
Till o med för dom som kanske egentligen inte ens borde få kika i titthålet.
Men det får dom...för dörrarna är vidöppna.
Men ingen kliver in.
O det suger.
"O snart orkar jag inte mer" tänker jag varje dag.
Men varje dag fortsätter jag kämpa.
För en framtid...med någon.

Men jag HOPPAS VERKLIGEN att jag får uppleva ett bröllop...innan jag ruttnar i min ensamhet.
Blä!

♥