onsdag 1 februari 2012

Läs på egen risk...jag menar det.

Jag vill börja med att citera min ängel:
Har ni nån gång tänkt på att de är på kvällarna det känns som mest, de är då man är lika stark ensam som ensamast i hela värdlen. De är på kvällen man är taggad o vågar skriva vad man tycker, man fäller en tår när ingen ser o man tänker på allt man vill göra i sitt liv o man drömmer iväg. Dagen där på när man vaknar har ilskan lagt sej, men orkar inte bry sej o man släpper o går vidare. Ibland vidare från något man aldrig skulle släppt men även från saker man aldrig skulle släppa in.
-Malin

Nu är det kväll, och tankarna gnager.
För det mesta är jag en stark och positiv själ. Jag är glad och sprudlande. Busig, sprallig och knäpp.
Men ibland kommer skuggan över mig, då blir jag svag. Liten, ömklig och otroligt kärlekstörstande.
Min skugga är ensamheten.
Jag vill inte vara ensam...
Och då menar jag inte att om typ Malin kom hit så skull det gå över.
Nej då, vänner har jag...och min familj.
Jag vill ha det där djupare, det där man bara får i ett förhållande.
Jag har varit singel i 9 år.
Lycklig singel i 8 kanske...mindre lycklig den senaste tiden.
Men som sagt, jag är stark...jag är självständig, jag ber sällan om hjälp eller visar att jag behöver nån.
Men i mitt hjärta gnager en känsla.
En känsla av att vilja bli kämpad för, en känsla av längtan efter någon som glädjs och sörjer med en, en känsla av en önskan att någon älskar mig...inte trots den jag är utan just för den jag är.
Jag vill betyda.
Jag vill saknas.

En annan känsla kommer över mig.
Det är känslan av att ge upp.
Att sluta försöka och sluta bli besviken.
För ni får säga vad ni vill...men tiden rinner ut.
Det har absolut ingen som helst betydelse hur jävla ung jag ser ut...
Ingen som helst betydelse...

Chansa lite, lev lite. Sitt inte där och vänta på vad som kanske kan ske.
Se till att det sker, blir det bra så blir det. Då var det meningen.
Men det är svårt att chansa själv...

I'd rather skip the fuzz if there's an if in us. <---låt

Precis så är det!

Snart är jag glad igen, jag lovar.
Men inte just nu nej...jag måste få sörja lite.
Sörja vad jag aldrig fick...

2 kommentarer:

  1. Du kommer att få <3
    du är den bästa

    SvaraRadera
  2. Jag känner verkligen igen den där känslan, man är liksom glad, lycklig, själständig, men något saknas... Du satte ord på det jag själv tänkt!

    Jag tvivlar dock inte på att dagen kommer då man helt plötsligt möter prince charming. Som anonym ovan skriver så kommer du få kärlek! Frågan är vad man ska göra åt den gnagande känslan tills den dagen kommer...

    SvaraRadera